so out of the ordinary

Ja, jag börjar varje ointressant, patetiskt inlägg med en line från en låt. Anteckna.

Jag har en dålig ovana. Jag har väldigt lätt för att hata folk, särskilt mina nära vänner och särskilt när jag är trött, stressad och tjurig. Och särskilt när allt i livet känns så himla jävla meningslöst.

Jag insåg att jag hatar nästan alla, alla utan en. Jag säger så ofta att jag hatar honom och att jag önskar att han ramlade och skrapade upp sina knän men jag ljuger varje gång. Han är den enda jag inte kan hata, alls. Och han förtjänar det. Han förtjänar allt i hela världen.

Och otacksamma sl.nor kan bara gå hem, back to hell.

it hurts with every heartbeat.

coooolt


conversating 1 on 1

grundregeln för att kunna ha ett samtal är att vara fler än en person som deltar.

vissa människor förstår bara inte det och misstar sina långa, irriterande monologer för "samtal".

"men vi hade ett så intressant samtal igår, inte sant?"

man vill liksom ta tag i stackarn och skrika i dess öron så att det fastnar en liten smula vett någonstans. liksom, "nej för HELVETE, vi hade inget jävla samtal, du förde en jävla monolog som sög".

men man får ju inte göra som man vill

maddafoggah

jag har aggressionsproblem, ett mycket svårstavat ord och en mycket seriös sjukdom.

typ nu, nu vill jag bara mörda någon. med en motorsåg så blodet sprutar. sen skulle jag gräva ner delarna i min trädgård och plantera krokusar över. varför? för jag hatar krokusar.



arg brud

I hate everything about you

Och ibland känns det så jävla bra att du ska flytta åt helvete långt bort för jag hatar dig så jävla hårt och du är INTE rolig, snygg, smart eller intressant. Alls.

Hope your life sucks

my life is brilliant

Inte.

Jag har enorma hatkänslor mot en av mina nära vänner, jag klarar inte av den falska damen längre.
Jag har absolut ingen lust att göra någonting alls, förutom spela fotboll, det enda jag inte får.
Nej, jag får inte dricka mjölk heller, jävlarsatanfan.
Jag hade en gång en bästa killkompis, men nu vet jag inte längre. Känns inte så lönt.

Och den bästa personen i hela mitt liv, den jag kommer till med ALLT, den jag bryr mig allra mest om av alla vänner, flyttar inom en månad till ett annat land (troligtvis).

Varför ska jag ens fortsätta leva? (Icke seriös fråga, men ändå liksom)

Jävlar Jessie, jag kommer vara ensammast i världen utan dig.

RSS 2.0