Gabs

Det har nog inte slagit mig innan, hur allt slutar imorgon.

Efter imorgon är vi inte längre elever på Norråsa skolan. Efter imorgon är vi inte längre Johans favoriter ( vilket alla var ), eller Thomas godmorgon klass. Efter imorgon finns inte mitt 9B längre. Efter imorgon finns inga crazy lektionstimmar eller händelser. Imorgon är upplösningen. Efter imorgon är vi inte längre kungar av Norråsa. Det är svårt, mycket svårt att inse. Nästan värre att förstå att en ny klass kommer att ta vår plats, nya elever kommer fylla ut våra platser i lärarnas hjärtan. Åh, ta mig tillbaka.

Samtidigt vill vi ju också vidare. Låt oss bara smälta allt.

Aldrig mer kommer jag att kalla Norråsa mitt andra hem. Det gör ont, ont att lämna tillbaka skåpsnyckeln, ont att pluggisklassen ska upplösas, ont att säga hejdå. Det gör helt enkelt ont att lämna Norråsas trygghet. Det är svårt att inse att det är över imorgon, så jag sätter på Lollipop med Mika igen och låtsas som att allt är som det alltid har varit. Men inget är som det alltid har varit. Nya elever kommer springa runt och skrika i Norråsas korridorer. Nya elever. Det är dags att säga hejdå, hejdå till allt.

Tack
Gerd, Björn, Johan, Håkan, Camilla, Victor, Pär, Cia, Marie Kram, Gunilla, Parvits, Helena, Sofia och lite mer än alla andra, Thomas Ericsson. Min absoluta favorit genom alla 10 skolår. Tack för allt du fått mig att inse. For that I owe you all that I am.

Så, nu är det dags att sluta. Detta är hur det blir. Detta är allt som finns kvar. Men alla minnen kommer jag alltid att ha kvar. Norråsa, jag älskar er.


Under the summerrain.

// G.