ehehe
Idag hade jag franska först och som vanligt när vi haft läxa fattas typ 10 pers eller nåt >.< Men jag var där, för jag är elit ^^ Så nu kan vi typ allt om franskt vin och champagne ^^ Sen samhäll, men då fick jag och Emma springa till as segt elevrådsmöte. Alla hade typ matkrig, whinade om allt gjorde de. Sen historian sen sluta. Så jag och Moa drog stan och kollade runt med Jon. Fixade lite this and that och helgen blir kung ;D
Imon taggar vi Davids sen Anneberg på lördag. Söndag vet jag inte, men kolla film folket? :)
annars är det väl chill, fast jag saknar Maxieboy och alla andra :)
puss <3
FÖR FAN?
Jag har nog större koll än vad ni har egentligen. Och nej, jag ser inte bara det jag vill se. Jag ser allt. Jag är väl medveten och vet ni vad? Ni kan ta era moraliska predikningar och stoppa upp dem någonstans. Jag är trött på att göra allting rätt. TRÖTT !
Och vad dig beträffar kan du väl säga vad du vill, jag orkar inte tjafsa. I've had enought of that. Jag tycker om dig ändå.
Sen kan ju en viss person också ge upp. You can never be like me so don't waste your time. Patetiskt är det att se faktiskt. Så, tu sangre en el suelo. Inte mitt.
If I get up I might fall back down again
blir det någonsin bättre?
Så, då var vi här igen.
Vi är nu en bit påväg iaf. När de flesta känslor lagt sig, svalnat och nästan dött. Sakta men säkert inser du att det var kört från början. Varför du ens satsade känns nu som en bra fråga. En fråga du inte vill ställa dig själv av rädsla för svaret. Det där svaret ingen av oss vill få. Du vet, det om att du inte klarar dig ensam.
Ingenting verkar gå som planerat. Ingen verkar ha det så dåligt som dig. Men ta en titt omkring dig. Gör det. Det kan visa sig vara nyttigt för dig. Du kanske inte ser vad du vill se men det kan ge dig lite perspektiv. För när det verkligen känns som värst, tänk då att för någon annan är det hundra gånger värre. Varje dag.
Det är nästan som ett gudomligt ingripande, att det händer just mig och just nu. Jag har aldrig kännt mig mer levande. Inte heller mer nerbruten, men jag känner mig själv. Jag är inte den som orkar låta det bryta ner mig totalt. Jag ger inte upp, jag hämnas inte. Jag gör bara det enda jag kan göra, jag fortsätter andas.
Så, om sanningen är för brutal för dig att ta in, gör då som en del andra. Låtsas att det inte finns, det där som kallas kärlek.
tonight I've fallen and I can't get up
.
A: A är osäkert. Jag vet inte vad jag får, om jag ens får något. A är drömscenariot men ändå sämsta alternativet i längden?
B: B är säkrare. Jag vet ungefär vad jag skulle få och jag vet att anstränger jag mig får jag det. B är dock inte alternativet jag helst skulle välja.
Så, är valet verkligen självklart?
eller så väljer jag C.
with every fight, every waken night, you tare me apart
