Gabs

När saker blir jobbiga är inte jag den som öppnar mitt hjärta för hur jag känner om det. Jag är den som säger "whatever" och rycker på axlarna. Kanske för att rätt mycket jobbigt inte är så jobbigt för mig, inte efter vad jag har att jämföra med, och kanske för att jag sänkt mina förväntningar på människor efter alla jävla gånger de gör mig besviken, och kanske allra mest för att jag inte kan prata om känslor. Det bara går inte. Att berätta precis hur jag känner för någon är det värsta jag vet.

Så då var det avklarat. Ikväll firar jag jul med Anita och sen ryktas det om film med sötbröderna.

TJA

Bounce, bounce baby